Förlossningsvården

Förlossningsvården i Sverige bedrivs på särskilda förlossningsavdelningar på sjukhus runt om i landet. Medan många andra länder även fördelar vården mellan fristående enheter ledda av barnmorskor och hemförlossningar assisterade av en eller flera barnmorskor, har Sverige valt att förlägga all den vården på sjukhusen. Förlossningsvården går på knäna sedan flera år tillbaka, och medias rapportering har varit hård och kritisk under en längre tid. Framför allt inför och under sommaren brukar det komma artiklar som beskriver hur det råder brist både på personal och vårdplatser. Samtidigt ökar också förlossningsskadorna i Sverige. Vad beror detta på, och vad kan göras för att undvika det? Ser det lika illa ut i hela landet? Kan patientsäkerheten garanteras för födande och barn, i dagens läge?

Förlossningsvården får inte omgärdas av frågetecken

Förlossningsvården i Stockholm

Förlossningsvården har stora problem. Det saknas vårdplatser, ändå lades två förlossningsavdelningar ner i Stockholm under 2016. Efter att BB Sophia lades ner, ökade belastningen på BB Stockholm till den grad, att avdelningen själva valde att göra en riskanalys och skicka in till Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO). Ledningen på förlossningsavdelningen befarade att patienternas säkerhet kunde vara i fara på grund av den ökade belastningen på barnmorskor och annan förlossningspersonal. Man behöver istället hänvisa patienterna vidare till andra kliniker inom länet, men konstaterar att samma överbelastning brukar råda vid dem också, särskilt under vår och sommar. Vid överbeläggning på samtliga avdelningar kan det bli aktuellt att hänvisa den födande till en klinik utanför länet. Förlossningsvården i Stockholm är i kris. Finns det några planer på att öppna nya vårdplatser?

Förlossningsvården i Stockholm ska utökas med en ny förlossningsavdelning på S:t Görans sjukhus. Denna avdelning kommer dock inte stå klar förrän tidigast 2020. Samtidigt är det många barnmorskor som väljer att lämna förlossningsavdelningarna och söka sig till andra arbetsplatser, eller helt skola om sig. Detta beror till stor del på arbetsmiljöproblem såsom hög arbetsbelastning och stress. Barnmorskor och andra sjuksköterskor har länge försökt driva frågan om höjda löner, då man anser att arbetsmiljö, ansvar och utbildningslängd inte motsvarar innehållet i lönekuvertet. Landstingen menar konsekvent på att det inte finns några pengar för att höja lönerna. Hur påverkar detta vården? Ser det likadant ut i hela landet? Kommer det finnas barnmorskor att bemanna eventuella nya avdelningar med?

Förlossningsvården i Europa

i Europa ligger Sverige i topp vad gäller svåra förlossningsskador. Dessa fortsätter också att öka. Det höjs röster som hävdar att detta beror på olika sätt att mäta och definiera förlossningsskador, något som dock inte förklarar varför förlossningsskadorna i Sverige fortsätter att öka jämfört med tidigare år. Barnmorskor inom mödravården vittnar också om att det i perioder varken finns tid eller resurser inom förlossningsvården för tillräckligt många planerade kejsarsnitt. Detta oroar många gravida – men även personer med svår förlossningsrädsla, som ser ett garanterat kejsarsnitt som enda möjlighet att genomföra en graviditet. Dessa personer vågar inte över huvud taget försöka bli gravida förrän vården ser annorlunda ut och de får lugnande besked.

Förlossningsvården i Sverige ligger nästan sämst till bland OECD-länderna när det kommer till svåra förlossningsskador, så kallade sfinkterskador eller sfinkterrupturer. Statistik visar att mellan 4% och 10% av de 100 000 kvinnor som föder barn varje år, drabbas av den svåraste graden av vaginala förlossningsskador. Förlossningsvården i Finland ser helt annorlunda ut, där drabbas knappt 1% av de födande av sfinkterskador. Vissa hävdar att detta beror på en annorlunda syn på barnmorskans roll vid förlossningen, och att man i Finland bland annat arbetar med perinealskydd. Perinealskydd är ett särskilt handgrepp som används för att skydda mellangården när barnet tränger ut. I Norge har man lyckats minska de svåra förlossningsskadorna genom att aktivt arbeta med problemet och ändra rutinerna vid förlossningar, något som borde vara genomförbart även i Sverige. Hur kan vården se så annorlunda ut i grannländerna?

Vad måste göras?

Förlossningsvården i 35 olika länder har granskats av Health Consumer Powerhouse, och resultaten är nedslående för den svenska förlossningsvården. Ett av de stora problemen är att det saknas barnmorskor på avdelningarna. En aktivt närvarande barnmorska kan minska risken för förlossningsskador dramatiskt. Det är heller inte så enkelt att en komplikationsfri förlossning alltid uppfattas positivt av den födande, lika lite som en komplicerad förlossning behöver betyda katastrof. Mycket verkar hänga på det stöd den födande upplever att hon får av barnmorskan och andra närvarande. Därför är det oerhört viktigt att det finns tillräckligt med personal på avdelningarna.

Därtill behöver vårdplatserna utökas. Den stress många kvinnor upplever av att inte få komma till det sjukhus de har valt inför sin förlossning, kan påverka förlossningsarbetet negativt. Detta blir än värre om den födande hänvisas utanför länet. Förlossningsvården måste bli mer tillgänglig, och fler vårdplatser öppnas. Belastningen får inte vara så hög att avdelningarna, liksom BB Stockholm, känner att patientsäkerheten äventyras och att en anmälan till IVO är nödvändig.